Befintlig

... vinden har vänt.

Varför kan känslan inte bara försvinna?

Finns det en anledning till att den inte gör det?

*

Det luktar pepparkakor i huset.

Jag är klar med de mesta julklappar och snart ska granen in.

Vill inte ha jul. Vill inte ha någonting. Som vanligt alltså.

Jag och Emelie har planer på allt för fel saker igen.

Kombo kombo.

Best or worse, you decide.

Men det kan vara det bästa jag gjort. Igen.

Idag är det onsdag igen. Hur många onsdagar har man levt nu? Måste räkna ut det.

Jag gör inte mycket på dagarna som vanligt.

Börjar dock bli lite stressad för flytten.

2 veckor kvar drygt och jag har ungefär 25% av vad en bostad bör innehålla.

Har inte heller skaffat flytthjälp eller tågbiljetter.

Drar en tur till IKEA lite senare kanske.

Var förresten på IKEA för ett par dagar sedan med Vanessa som jag av en slump träffade på på stan.

Ångrar att jag inte umgåtts mer med henne men det kan jag inte göra något åt nu.

Var väl kanske meningen att jag skulle träffa henne en sista gång innan jag ger mig av.

Ska ha ngn form av avskedsfirande också, vet inte när var och hur bara.

Lär väl bli  till att supa tills jag deckar och blir utkastad på Bongo.

Eller dricka Bag in box på Olearys och bli utkastade för det.

Whatever.

Jag ska ju ändå härifrån.

Det känns inte rätt på ngt sätt.

Vet inte vad det är.

Jag är redan förstörd.

Ibland när jag minst anar det kan jag få små flashbacks.

Ni vet när man känner en doft, hör ett ljud, en låt, ser en bild, känner en smak...

Det de har gemensamt är att det är sammankopplat med något man på något sätt vill eller måste minnas.

Sedan är man där igen ett par sekunder.

Upplever händelsen igen.

Ett par bra eller hemska sekunder.

Idag i bussen fick jag en sån känsla.

Av en låt som betydde mycket för mig och som fortfaradnde gör det.

En låt som värmer mig, påminner om det jag hade.
Det jag kunde haft fortfarande.

Jag får vara glad som en gång hade det där lilla.

Jag fick uppleva det.

Jag är glad att jag lyssnade på just den låten, just då.

Minnet kommer aldrig suddas ut.

Som att jag blir lyckligare av det?

Gränsen är nådd nu

 Jag kräver förändrning. Jag måste förändra.

Att leva livet i en värld som inte finns och vara lycklig där kan verka bäst men bara för stunden.

Jag ångrar allt jag gjort senaste tiden.

Måndag igen och jag sitter här långt hemifrån och tror jag funnit lyckan.

Jag har fel. Jag vet innerst inne att detta är fel.

Its all over now sjunger Dylan och det kan symbolisera min själ som behöver förnyas.

Förnyas riktigt ordentligt.

På onsdag packar jag om för nu måste jag dit.

Jag var och hälsade på en nära vän till pappa idag.

Han ligger döende i cancer och hans dagar är räknade.

Han dör när som helst och det får mig att tänka till lite.

Vad håller man på med egentligen?

Jag borde ta tillvara på mitt någorlunda friska liv så länge jag har det.

Tänk om det snart är slut?

Kanske kommer jag ligga döende och ångra allt jag inte gjorde?

*

Köpt massa nytt till rummet idag, börjar se trevligt ut!
Dock är det ingen som brukar vara på mitt rum men det är väl viktigast att jag trivs.

Och ja; du har rätt.

Såklart.

Sista kvällen här nu då. Sorgligt!

Dricker lite vin o väntar på bussen.

Hoppas en bättre kväll ikväll. Igår var det värsta jag varit med om, haha.

Kan ju hoppas på att folk ringer eller smsar ikväll då blir allt så mkt roligare.

Thats all for now.

Synnerligen intressant television att beskåda denna afton.

Pride-vecka på var kanal varje sekund som går.

Borde sova in den sömn som icke intogs inatt.

2 festdagar kvar. Wooh!
 

Måste tillägga att jag mår rätt skapligt just nu.

Jippie!